Nära döden upplevelse

heeej på er. nu är skolan slut.

lyssnade på en föreläsning med Martin Lidberg. bra människa! snygg kropp också.
var modig och gick fram till han efteråt och frågade om han ville ta kort och det ville han HIHII. han höll sin hand runt min axel (A)(A)(A)(A).

sen vare volleyboll, och vi vann alla matcher. så nu är vi vidare i "slutspel".
asså. älskar volleyboll! var finns ett lag man kan börja i?

SEN, händer det. jag ser att klockan är kvart över tre och att om jag skyndar mig hinner jag med tjugo över bussen.
var. är. min. mobil? min iphone. jag idiotletar igenom jackan och skåpet. Hedda ringer den men ingen svarar.
JAG FÅR PANIK. JAG BLIR RÄDD. SVETTAS.
på bussen går jag igenom dagen så noga jag kan. försöker minnas allt jag gjort så detaljerat som möjligt. kan inte komma på. det står stilla.

jag får typ kramper i bröstet och börjar må illa.
när bussen är framme går jag snabbt hem och ringer den. ingen svaaaaraaaaaar.
(PAPPA KOMMER DÖDA MIG!!!!)
jag ringer EN sista gång, och då svarar nån Per från skolan.

GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTTTTT!

jag glömde den i caffis. kan hämta den på expeditionen i morgon.

så nu är allt bra igen! tänk att man kan må så dåligt över en SAK.

så ska fika i lugn och ro nu. träning senare. 

Kommentarer :

#1: Leif

Jag ska kolla om min kollega fortfarande tränar volleyboll-tjejerna i Linköping.

skriven

Kommentera inlägget här :