får man äta choklad på en tisdag? är det okej att fika innan helgen? ska jag verkligen äta mer än tio godisar?
asså skjut allt detta! vi vet ju alla att vårt samhälle har dragits in i fitnessvärlden det senaste året. jag säger inte att det är dåligt. tvärtom. jag tränar själv och mår väldigt bra av det men jag måste ändå erkänna att jag tycker det går över gränsen ibland. eller kanske ofta? för många?
speciellt när det kommer till kosten. är det kanelbullens dag tar det inte ens fem minuter innan någon har kommit på ett "healthy" recept på en jäkla kanelbulle. och ALLA måste givetvis prova detta fantastiska recept! man ska heller inte äta vitt bröd. eller det är kanske bäst om man inte ens äter bröd förresten. ett danskt rågbröd som endast finns att hitta i enstaka butiker som inte ens är mjukt är väl det som är "okej" i så fall.
pasta potatis ris sånt som vi brukade kalla bra och vanliga kolhydrater byts ut mot mathavre quinoa fitnessnudlar eller bara sallad. är det ens bra att äta frukt längre? det är ju socker i det. istället för vanlig sås till maten kan man ju göra en god dressing av lättkvarg och lite kryddor JAAAA MUUUUMS...
alltså nu kanske jag låter lite hatisk och bitter, men det är bara det att jag har sett så många bilder på sallad, nyttiga kladdkakor, hälsosamma chokladbollar, bilder på jättelyckliga tjejer efter att ha klarat en månad utan socker att jag snart vill strypa allt som har med hälsa att göra.
för jag tror att all denna fitspo som det numer kallas ger oss alla en form av omedveten ångest. "extrem ångest över att ha missat en träning" är ett exempel på ett inlägg jag inte alls för längesen läste på Instagram. ska det behöva vara så? för till och med JAG, som i hela mitt liv har eftermiddagsfikat med familjen och mått jättebra av det, har den senaste tiden haft lite ångest över den vanan helt plötsligt? alla andra äter ju så hälsosamt heeeeela tiden. alla söker heeela tiden efter bättre recept på den vanliga maten.
ett exempel kan vara igår. kom hem och mamma hade bakat sina sjukt goda kardemummakakor och jag ville inget annat än att äta upp allihop. satt på mitt rum när mamma frågade om jag ville fika med henne.
"jag kan dricka lite kaffe" sa jag då. okej sa mamma sen var det inget mer med det. tills jag sa åt mig själv att vad i helvete håller jag på med? det är väl klart att jag ska fika om jag VILL det. för jag ville det jättemycket. och nu har jag bestämt mig för att jag ALDRIG tänker låta den här lite för hälsosamma världen ge mig ångest.
för vad gör det för skillnad om jag äter en kexchoklad efter maten? nej jag tänkte väl det. kanske gör det skillnad för människor med riktigt dåliga matvanor och som verkligen behöver förändra livsstilen. men jag kan inget mer än att bli ledsen på riktigt när jag ser människor som inte ens fyllt 14 kunna mer om kalorier och energi än många andra äldre.
jag vet inte. kanske var detta ett dumt inlägg. jag respekterar verkligen allas val, (eller försöker) men det känns bara som om det ligger ett enda stort moln av press, tvång, hets över oss vanliga människor som säger åt oss att alltid, varje dag, träna och äta så bra som man bara bara kan. och jag orkar inte med det. jag vill bara vara jag och göra som jag vill. jag tänker aldrig mer få ångest över någonting jag stoppar i mig. jag tänker aldrig mer fundera över om jag borde låta bli att äta pizza och istället välja något bättre. jag är så himla trött på allt sånt här nu. jag är så himla trött på att läsa kommentarer som "är det okej om jag äter såhär många kalorier en dag i veckan eller kommer jag bli tjock då?" eller inlägg som "sweat is fat crying" och "strong is the new skinny". jag uppmuntrar såklart inte till att vräka i sig socker 24/7, men för de flesta så är liksom EN sockerdag i veckan VERKLIGEN TILLRÄCKLIGT att unna sig nu för tiden.
hatar för övrigt uttrycket unna sig.
nej nu känner jag att det blir lite för mycket. kanske har jag en dålig dag eller så har jag kanske lite rätt.
