de är det i alla fall. gick nyss så vilt till att jag slant baklänges i trappan och slog i svanskotan rejält.
asså att slå i svanskotan är nog en utav de värsta smärtorna man kan känna.
en gång, när jag gick i sjuan och hade varit på bio med Jenny, slog jag i den. hade ont, problem och kunde inte sitta normalt på ett helt år.
jag hade klackskor. för jag försökte va nåt extra eftersom vi skulle till Linköping. HERREGUD STORSTAD lliikkssoomm. det var vinter och jag visste inte att kommunen hade spolat is på basketplanen uppe hos mormor. ett tunt lager med snö låg dessutom över så man såg ju inte isen.
ett steg och pang så halkade jag baklänges, utan att hinna ta emot mig med varken armar eller annat - hela min kroppsvikt landade på svanskotan.
och där fick ni just veta den värsta smärtan jag någonsin känt. jag var tvungen att gå till doktorn sen. fick egentligen inte spela fotboll på över flera månader men kommer ihåg att jag inte lydde den befallningen.
kanske därför jag har en ganska känslig svanskota. DET GÖR MYCKET ONT JUST NU. har några tårar som vill tränga sig fram ur ögat.
mina kompisar ska få lysa upp denna stormiga afton.
