.

lydia kommer in i huset klockan 14.34.
"JAG  DÖÖÖÖÖR vad varmt det är!"
panikspringer upp för trappan och byter om. hör en smäll i dörren på nedervåningen. vincent är hemma.
"FY VAD VARMT DET ÄR"
när jag kommer ner ligger han livlös på mattan.

nu menar jag inte att man klaga på att det är varmt. men i äckliga jeans och äcklig varm tröja var det inget bra tillfälle att befinna sig ute idag.

nu tänker jag prata om Stars on Stage. det är inte ens säkert att alla vet vad det är.
det är, eller var, en konsert med olika elever från Mjölby gymnasium. inget mer att reflektera om.
men.
det har varit så himla värt. trodde inte det förut. på alla långdragna övningar var det endast onödig tid men när vi väl gjorde allt var det så himla kul.
plus att jag aldrig tror att jag någonsin, i hela mitt liv, har fått så många komplimanger och positiva kommentarer. det är ju sjukt. ni ska veta hur stört glad jag blir. skriker inom mig av lycka. har alltid haft dåligt självförtroende och nästan aldrig vågat stå på en scen och det här har höjt mig.

och alla människor. människor är enligt mig fantastiska. har kommit mycket närmre personer jag bara vetat vilka det förut var och som jag aldrig pratat med.      



sen idag var jag ju i skolan. med extrem panik inom mig för att jag märker bara mer och mer hur mycket saker jag inte gjort som alla andra har gjort. och att jag dessutom inte fattar ett skit.
men nu struntar jag i det. inte imorn. då ska jag plugga.
men ikväll ska jag på fest hos Madde.