will you tell me to my face?

det finns olika sorters skämt enligt mig. skämt som är sjukt roliga, skämt som är ok, skämt som är så dåliga att dem blir roliga och skämt som är så dåliga att det bara blir en pinsam tystnad när man drar dem.

min pappa tillhör den sista kategorin varenda eviga gång han ska försöka vara rolig. fattar inte hur jag kan vara så rolig? och bra. jag säger att ingen någonsin skulle skratta åt han och att jag inte fattar hur mamma kunde bli kär i honom och då försvarar han sig med att jag borde vara ledsen för att alla alltid skrattar åt mig. men det håller jag inte alls med om för att om folk skrattar åt mig borde det väl åtminstone betyda att jag är ett bra skämt? elle. pappa är ju ett dåligt. den sista kategorin.

nu fick han för att ha hånat mig i en timme. pewz!

och. jag. kan inte förklara hur extremt mycket jag längtar till att få se Harry P och dödsrelikerna. det liksom hände någonting med mig när jag hade filmkväll med Jenny i tisdags och vi såg Halvblodsprinsen. är jättepepp på att läsa böckerna igen och jag nästan vill bli beroende av att läsa igen. har varit det i perioder i mitt liv och det känns som att jag behöver det nu. idag. för när man inte har något att göra kan en bok vara a life saver.


Kommentera inlägget här :