I watch them bloom

seg. ofräsch. dödstrött. ganska glad. fundersam. ångestladdad. lost. skrattig. kall. rolig.
ändå helt okej.

är ensam hemma igen. asså jag fattar inte. det är lördag, klockan är halv ett och jag har ingen aning om var min familj är. börjar bli van. klockan åtta hör jag min pappa skrika inifrån köket med försök att väcka mig, jag mumlar att han ska vara tyst, han säger "sitt nu inte vid datorn och tvn hela dagen", han smäller igen dörren, jag somnar om, jag vaknar - ensam, Vincent har ett liv, mamma jobbar, pappa jobbar, jag sätter mig här och skriver onödig skit i min blogg.
och det är precis det den är till för. jag lägger mina bördor på min blogg. eller rättare sagt på er.
det tycker jag är kul.
nej men seriöst!!!!!!
ser sällan min familj. om jag stöter på Vincent är det liksom "hej Vincent hejdå Vincent!" ses nästa gång du ska åka iväg någonstans.

det finns massor jag kan göra idag. film med kompisar, kräftskiva, festival, åka till Linköping och lyssna på The Ark, bio.
ska bara bestämma mig så får ni veta sen.





Kommentera inlägget här :