jag skämdes att åka bil med pappa.
i och för sig hade jag en blå ful skjorta på mig och en kastrull på huvudet.
men han såg ju sentimental ut!
sentimental var inte alls rädd beskrivningsord. men det passade i meningen.
jag begick misstag.
L: celina! blev du glad av tröjan du fick av mig?
C: va, vilken tröja?
L: äh, har du inte öppnat paketet än?
C: nä?
L: neheeeee..
jag ÅT.
jag överraskade folk.
moster: haha lydia, vad kul att du har en kastrull på huvudet!
jag: jag är emil.
moster: jahaaaa hahahaha nu ser jag!
morfar: vad ska du föreställa då, kastrullnisse eller?
jag: nej. emil.
morfar: hahaha jaha.
jag: hej! emil heter jag!
kusin: haha just däh! jag trodde du skulle föreställa en människa som hade en kastrull på huvudet.
man ba men seeer ni inte?! astydligt väl?
OFTA, jag skulle få för mig att klä ut mig till en människa som har en kastrull på huvudet.
jag var sur, för att min mobil är på lagning och att jag skulle gjort vad som helst för att ha kort på hur alla såg ut!
jag, trodde liksom att pappa och jag var de enda som gick in fört.
jag hade SÅ fel.
jag ÅT.
jag skrattade med min kusin adam. han själv var utklädd till transvestit. sjukt äcklig såg han ut.
vet ni! jag ÅT!
det känns massor i magen nu. jag ska inte äta på en vecka.
jag kommer va hungrig om en timme.
tänk dig att du ser den här mannen en helt vanlig dag i en helt vanlig bil.
du skulle antagligen inte tänka "HJÄLP EN BILKÖRANDE MUMIE!" eller "jo men den där mannen ska på maskerad. det ser man juuuuuu."
"han är ju dum i huvudet" skulle du ju tänka.