vincent sitter och spelar saxofon och han tycker det är svårt. det låter ganska hemskt.
självklart har han kommit på att han kan använda den där äckliga saxofonen som en stör-teknik, för att jaga bort mig härifrån.
han slutar inte förrän jag går.
det är så typiskt.
om jag går härifrån nu, fram till min bror för att säga åt honom att sluta spela och kanske slå han lite, så kommer han lägga ifrån sig instrumentet och säga "okej okej jag slutar."
jag kommer gå hit igen, väldigt sur och då kommer han börja spela igen. och så kommer denna process att fortsätta tills jag inte har humör nog att vara kvar här.
