jag sitter mest. oroar mig lite för att min skrivuppgift kommer bli dålig och att alla andra kommer vara hur bra som helst.
min klass, ser så djup ut. man ba ser i alla olika ögon hur mycket skrivtalang det finns därinne.
och jag, jag tror jag ska lyckas men jag har noll fantasi.
jag tänker för ytligt. jag måste börja tänka djupare.
det är en jävla jobbig fluga här!
jag är bäst på att bara byta samtalsämne sådär också.
den flyger. den sätter sig på mig fast jag viftar bort den hela tiden.
om den vore smart, hade den fattat att den inte får sitta på mig.
det borde han ju fatta. jag puttar ju bort han hela tiden. så himla retsticka.
jag tror jag går och lägger mig och bara sover i åtta timmar. sen måste jag upp.
han och jag kommer rätt bra överens nu för tiden faktiskt.
vi växer ifrån den oändliga syskonkärleken.