Såhär på kvällskvisten

tittat massa gånger på mitt ansikte i spegeln för att memorera hur solbränt det är när vintern närmar sig.

jag gillar ju serier. det är ett bra tidsfördriv. gosigt. att ha nåt gott att äta och dricka samtidigt som man ser på den en gråmulen dag.
man blir så arg när den tar slut.
och tror att man aldrig någonsin kommer hitta en lika bra igen.

så ser man en ny. ger den en chans. den var visst lika spännande. fast på ett annat sätt.

kan man se lite likhet mellan detta och kärleksrelationer kanske.
man får obeskrivlig ångest när det tar slut tänker jag kommer aldrig finna något bättre än det som varit. gdahw. men sen träffar man en ny. ger den en chans och det var visst lika spännande.

fast på ett annat sätt.


Kommentera inlägget här :