Folk frågar ofta varför, hur ofta, vad, hur jag orkar och hinner. Jag pratar sällan om min träning med andra. Jag håller den mest för mig själv. Vet inte varför egentligen. Kanske för att det känns som att jag brinner lite för mycket för det jag håller på med och att andra inte tycker det är så himla intressant, typ.
För mig har det bara blivit så himla normalt. Jag ligger aldrig på kvällarna och tänker att imorn då ska jag gå till gymmet! Utan jag bara går till gymmet. Det är precis lika vanligt för mig som att åka och jobba eller äta frukost.
En del säger att jag är duktig medan andra kanske tycker jag är töntig eller besatt eller nåt. Jag är absolut inte besatt av att träna, men jag har heller inga inplanerade vilodagar. Vaknar jag och känner att jag är pigg och orkar då kör jag. Ena veckan kan det bli sju pass och nästa kanske det "bara" blir tre. Jag orkar inte tänka så mycket.
Eeeeee japp så vad var meningen med det här inlägget då? Kan man undra. Kanske ville jag bara skriva av mig. Kanske tror en del fortfarande att jag inte har något liv.
Jag har ett asnajs liv. Det ser bara ganska annorlunda ut än vad det gjorde för två år sedan. Och jag bryr mig faktiskt inte ett skit om vad andra tycker. Folk får väl tro att jag är besatt om de vill det dårå. Jag har i alla fall aldrig mått så bra vilket är huvudsaken.
Sen är det ju såklart lite tråkigt att folk inte kan acceptera och glädjas med en istället för att prata skit. För att de som gör det förstår inte vilket slit det är. På ett roligt vis i och för sig men aa. Det funkar inte att gå till gymmet sitta vid samma maskin göra samma reps två gånger i veckan och tro att det ska hända något. Det är sjuuuuuuuuuuuukt svårt för tjejer att bygga muskler. Vi har inte ens hälften så lätt som killar att bygga muskelmassa. Jag har tränat hårt i ungefär ett år och jag är absolut inte världens biffigaste kvinna. Det har krävts tid, tunga vikter och en himla massa mat och vilja för att få de muskler jag lyckats bygga upp. Det har absolut inte varit en dans på rosor för mig att gå upp 10 kg. Innan var jag platt precis över allt och väldigt smal och det är först nu jag äntligen börjat se resultat. Det är DÄRFÖR jag blir lite lack när folk ser ner på min träning. För de fattar inte hur hårt man faktiskt kämpar.
Oj vad serious talk det blev nu då. Klockan är snart tre och jag borde väl göra något av den här lediga dagen.
