.

efter att ha haft en bra kväll, cyklar jag hem mitt i natten, med en kladdkaka på styret.
jaaa! på styret!
tappar halva kakan. formen höll lyckligtvis.
kommer hem, känner att jag börjar få ont i huvudet igen.
ska ja en tablett.
tar en sömntablett?! och det märker jag fem sekunder efter att jag svalde den.

så nu jädrar, äre bråttom!
jag måste upp till mitt rum till min säng innan jag tuppar av någon annanstans.

jag skulle baka en kladdkaka.

hittar inte receptet och får söka på internet.

jo det finns 1000 recept men inte en enda kan vara på en vanlig kladdkaka.
kladdkaka med konjaksmak. kladdkaka med vinäger. kladdkaka med hallonsmak.
vit kladdkaka.

vad är det för trams!

nu ska jag till moster. skriver ej mer idag.



- and, i will have one of those
- oh yes!
- btw, what do you call those?
- we call them ni ni nnooo no no, no! we call them wi wienerbröd, winerbraods.
- oh no you dont.

har alltid funkat. älskar sune.

.......hoppas vi........det kommER.......nu, ska vi alltså över till tallin....

skratt.

någon gång förra veckan fick jag reda på att min nioåriga kusin hade åkt lisebergsbanan.
då känner jag lite såhär, kan han kan jag.

jag ska åka något större än flumride och jukebox.

MEN.
ingen slår mig i spökhuset. jag känner inte en enda hemsk känsla när jag går där. jag är inget offer för alla låtsasspöken.
de som är skådespelare där inne måste känna sig värdelösa när de möter mig.





the hamburger bed

jag har ställt mig själv en fråga rätt länge.
jerry springer, fejk, riktigt?

ärligt. jag söker överallt och överallt står det att det är fejk och att det är riktigt.
jag tänker finna svaret även om jag så är tvungen till att skicka ett sms till 118 100 för typ 20 kronor. 

jag tror, att jag kanske måste börja inse att jag är inte en människa som kan fara omkring hur som helst och samtidigt hålla mig frisk hela tiden.
det är ju då jag blir sjuk.
t.ex. att jag tränar fast jag har ont i halsen.

nu hade jag 39 i feber igår och idag har jag ont i halsen och blåsor i munnen.
nu missar jag matteprovet och får gå och dras med att jag har det kvar, plus no, engelska och franska. 

jag har gjort en egen spotify profil. jag vet, nehej redan!
jag fick en invite. taaack tack.  
lampskärm, gardinstång och dörrklocka fanns redan som användarnamn och då fattade jag hur många det måste vara som har det där musikprogrammet.



will knarka panodil and ipren I promise.

jag nämnde aldrig att jag hade stora problem med att somna inatt.
tjena, vad det känns! nu.

att lägga sig i soffan i det här läget skulle betyda total medvetslöshet för mig resten av dagen.
jag skulle somna inom tio sek.
hur ska jag kunna få in prefix och värdesiffror och all annan skitmatte i skallen om jag nästan inte ens klarar av att vara skapligt vaken.

jag försökte få med några räknesätt i rubriken och det fanns ingen speciell knapp för division.

nu, mat.

jag har en tvångstanke och den har följt mig i typ halva mitt liv.

jag måste trampa på alla löv jag ser. på marken.
pappa och jag lekte alltid en lek när jag var mindre.
att när man trampade på löven så räddade man dem från att dö.
typ att så fort lövet lämnar marken så dör det.
lite som att själen lämna jorden och flyger iväg nånstans.
därför trampar jag på alla löv. jag har för mig att det var jag som kom på den här leken.

jag sjukanmälde mig från idrotten.
vi hade orientering och jag har inte hals nog att springa runt bland massa träd och uppförsbackar i hög takt. 
ja men vad är det ni hör. jag har ont i halsen igen.
så hostar jag, också!

om jag tränar ska jag ta det lugnt.



jooo jag tror att jag har lagt ut den här bilden förut.
sjuan. gud vad mascara.

en sak jag älskar nu när jag har fått tillbaka min mobil är att cykla, och samtidigt, lyssna på musik.
ashög musik.
cykla utan händer, (cykla utan att hålla i styret) för de som misstog min mening och kanske trodde att jag tappar mina händer varje gång jag cyklar.
trampa till takten. sjunga med utan att bry sig. cykelturen blir mycket mer spännande.



nu talar jag sanning.
det här är jag precis nu.
när jag fönar mitt hår blir det sådär platt.
inget smink, mittbena. jag har alltid fruktat mittbena.
jag kanske inte ser helt oträffbar ut.

nä. jag plattar typ inte mitt hår.
plattheten består.

vaaad jag önskar att jag hade självlockar.

ni som har det tänker säkert men vad pratar du om kvinna.
jag är avundsjuk.

jag måste.



jag var inne på east-fm och ser den här videon.

beyoncé sjunger halo för en cancersjuk flicka.
JAA jag grät.
det måste betyda HUR mycket som helst för henne att få stå där, och känna hur många det är som bryr sig om henne.

jag vet inte, jag tror detta fick mig att inse hur bra jag har det.

jag sitter och kollar genom bilder och skit och hittar den hääär videon!

det var en lektion, i nian.
jag hade per. han frågade så snällt och varsamt ifall han kunde få spela lite trumpet medan vi räknade matte.
för, han skulle spela för lärarna på personalrasten.

vi sa inte nej. men trodde han, egentligen, ärligt, att vi skulle sitta där och räkna samtidigt?
nej jag filma.
och han var så seriös som han kunde.

han satt och spelade hela lektionen.
övade för att sedan kunna få spela för lärarna. 
de övriga lärarna måste ju ha skrattat. lite, väl.



lilla gubben.

det är ju skam. vad inte söt jag blir på bilder.

egentligen, om jag bara gör klart engelskan idag hinner jag göra matten imorn.
aa men mm. jag gör så.



pappa spelar in och därför måste jag ha sådana hära hörlurar för annars stör han sig, asmassor musiken.

är jag den enda människan i denna värld som inte har spotify?
jag vill så gärna men jag vet inte hur man gör. jag får ingen inbjudan.

pappa vill skaffa en blogg. pappa vill skaffa facebook.
jag skrattar bara. jag lovar att jag ska länka han om han gör en blogg.

hej hej, hej. HEJ!

jag och jenny måste ju typ va värsta high-tec. 
vi är klara med öppningstalet angående det här fn-rollspelet. en grej i skolan.  
det är ingen lärare i närheten och jag kan göra vad som helst jag vill. 

imorse åkte jag med vääärldens slöaste busschaufför. 
jätte ärligt. han började sakta in när bussen befann sig kanskee, 100 meter från busshållsplatsen. 
och han svarade inte när jag sa att den där saken man sätter busskorten i inte fungerade.
diss, på han. så himla håårt! å vad jag dissar dig. 

men jag skriver sen hej.  

bara en grej.

angående det där inlägget när man skulle gissa vad det här var:



madde, du var den enda som vågade svara.

och du hade väldigt fel.

jag vene om jag ska känna mig förnedrad, eller nåt.
hon gissade på att det var en tygbit jag hade snott från åttan.

NÄ. det där är ju halsduken jag köpte igår. du får ingen länkning.

varför skulle jag någonsin, sno en rosa tygbit och FORTFARANDE, ha kvar den? jag menar sedan åttonde klass!

den ser inte ut sådär när man har den på sig. det var ju det som var det roliga.

äääääh.
jag typ liksom sket i matten överhuvudtaget.



duscha
äta
plugga (NAT)
städa kanske
massa tv
klaga över att jag har ont i magen
ringa
somna

ska jag göra. 

tre videoklipp.



på min pappa när han typ larvar ihjäl sig.



jag misslyckas på "du slår så håårt." eller det lät fult.



det sista han sa var, vad du än gör lägg inte in det här på din blogg.

heheheheheeeee. jo.

matchen funka.

vann, gjorde mål.

jag cyklade hem och det var ju nästan mer ansträngande än matchen jag spelade.
vilken vind! vaaaad det blåser. jorden måste ju bara snurra typ tio gånger fortare denna dag.

ett tag cyklade jag i världens motvind. sen svängde jag höger, lite lättnad. fast, det kom värsta blåsten från höger och min cykel och jag blåser åt sidan in i en trottoar och jag ramlar!

det är nu du absolut inte ska skratta.
det är nu du ska känna ett sådant medlidande att du helt enkelt, typ gråter.

jag har lite feber och ont i halsen. men sådant där går ju nuuuu.
och jag har femtontusen matte-tal jag ska ha gjort. jag kan inte!
det sätter sig inte.

obeskrivlig smak.



har inte sådär blåa i verkligheten.

mamma och pappa matade mig med musik när jag var liten.
idag, resulterat: jag kan inte somna utan musik.

eller kan. men vill, vill jag, inte.
jag har stereo precis bredvid sängen. jag vill ha så tyst på som möjligt.
när jag har volymen på två är det för högt.
men när jag sätter den på ett! hörs det inte alls!
det är ett stör-moment. att det ska vara en sådan himla skillnad på ett och två.

vad är det här?



1. en tygbit jag snodde från slöjden i åttan.
2. pappas snuttefilt.
3. sjalen jag köpte igår.

rätt svar får en länkning. hehe.

nu äre match!

gissa om jag har hämtat min mobil.

ATT jag har.

allt funkar. nu kommer ni få bilder igen!
känn lycka.

jag köpte två sjalar.

"jo men det är ju en sådan där zigenare-sjal." tyckte pappa, att det såg ut som. 

den var svart och blommig. den andra var rosa. 


SÄMSTA INLÄGGET I MITT LIV.

pappa: hallåååååå! hallå! haaaaaallåååååå!
jag: vad håller du på med?
pappa: jag bara försäkrar mig om att jag är hemma.

ja. men det är ju fullt normalt.

nu.



josefin var övertygad om att detta skulle handla om någon äcklig gubbe, eller tant, eller min pappas äckliga mat.

det finns svartmögel i skolköket på min skola.

man kan bli sjuk. man kan bli allvarligt sjuk.

jag vill inte äta där. ärligt.
blir du inte lite äcklad?

jag är hundvakt till och med till imorn kväll.

titta på videon och få bekräftat att jag inte ljuger.

nu försvinner jag för ett tag.

när jag kommer hem ska ni få veta en äcklig sak.

och VEM vill inte det?

hejj.

haha.

det är nästan roligt.

jag fick värsta déjà vu känslan förut.

det är så sjukt när man typ börjar känna att hallååå, det här har hänt förut!
och så ba men nu måste ju det här hända. och så händer det!

varför, egentligen? har det hänt förut eller har man, drömt det?

på wikipedia står det att déjà vu kan vara ett tecken på intelligens eller schizofreni.

eller, att hjärnan stängs av för en mikrodels sekund och sen när den sätts på igen så upplever den att saken vi är med om har hänt två gånger.

jag har faktiskt inte schizofreni.

herra.

kvällens tips: spotta inte i motvind.

jag trodde med att jag kunde. ingen kan jag lovar.

jag vet vad jag vill.
jag vill ändra mitt hår.
jag vet hur många som ba "näääääj, klipp dig aldrig! då är du ju dum i huvet!" 
sen finns det vissa som "men jo gört! kommer bli fränt ju." fast då säger de säkert bara så för att de inte vill att jag ska ha långt hår.
eller så menar dem det.

men jätteärligt.
jag tröttnar snart. jag kan inte göra något med det. jag kan inte sätta upp det i en slarvig bulle och se söt ut.
håret bara hänger.
jag kan inte ha tofs för tofsen åker ner för att håret är för tungt.
allt jag gör tar ju lång tid.

det enda alla ser på mig är mitt hår. jag vill inte vara sån.
om jag är på fest kommer en del folk fram. säger hej och jag blir glad. tänker men de kanske är astrevliga!
sen, "ååååh du har så himla fint hår!"
jaha. det var det de ville.
kan jag inte få höra, någon gång, typ, åh jag läser din blogg den är bäst.
skäääämt.

å andra sidan är det ju snällt. att ni tycker så.

MEN. jag vill inte vara den tjejen som är söt ENBART på grund av hennes hår.
för det säger jag jämt. att alla människor säger säkert, men hon är ju bara söt för att hon har fint hår.

det svider.

men hejdå.



lyssna.

min mobil är lagad. asnajs.

jag hämtar den i veckan.

EXTREMT, skönt att jag slutade halv tolv när jag skulle slutat fyra egentligen.

gjorde prov. mådde halvt. provet va lätt ju.

gick hem tillsammans med spöregnet himself. papprena i mitt block är vågiga.
jag kan franskan och jag ligger skapligt till med matematiken.
jag behöver inte göra ett skit förrän klockan sex.

DET, kallar befrielse.



jag har världens bästa kläder på mig, jag ska äta glass och ta hand om världens sötaste hund.

kom ihåg att det bästa i mitt liv är hundar. de är de enda i världen som kan få mig att bli glad när jag är skit pissed of.

efter som jag har zero inspiration och motivation till att skriva så sökte jag på:
"tips på vad du kan skriva i din blogg" på google.

tips 1: skriv om dina husdjur, din familj och t.ex. din första kärlek.

har inga husdjur, och hallå! jag skriver väl jämt om min familj. mer behöver ni inte.
min första kärlek. tyvärr men jag har aldrig haft någon.

tips 2: om du kan något bra recept på en jättegod kaka, lägg gärna in en instruktion på hur man gör den. det kommer göra dina läsare inponerade!

ö. jag hade g i hemkunskap.

tips 3: lägg in en rolig video.

okej.



det är matrix.

det är faktiskt asbra gjort. kolla.

tips 4: rubriken är viktigast. om du har en tråkig rubrik kanske inte dina läsare orkar läsa hela texten.

uups. jag tror att jag har begått ett misstag under hela min bloggperiod!
jag har aldrig intressanta rubriker.

tips 5: skriv något som gör läsarna berörda på något sätt.

gud vad jag tänker.

jag älskar mina läsare? för den frasen är ju inte ett dugg uttjatad eller hur.

nu eller aldrig. jag måste börja plugga. vi ses nog inte på ett tag.
men kolla videon!

här är en till, sen. 

jag hoppas bara det här är en endagssjukdom.
jag vaknade med feber och världens ont i magen.
seriööööööst!

att ha ont i magen är verkligen ett lidande. man tänker inte på något annat.

det är bättre. jag åt en värktablett och en avokado.

jag är en människa som kaaan, får lite panik om jag inte är i skolan på ett tag.
det känns som att när jag kommer tillbaka till skolan har jag missat en hel kursplan och alla andra vet vad den handlar om. alla kan och jag kan inte. jag måste till skolan imorn, jag har ju prov.
det resulterar ju att jag liksom certainly have to plugga rätt stort.

jag tror jag tar på mig femton tröjor, åker ner till mamma och sitter där i en soffa med en kopp kaffe och mina skolböcker. pratar större delen skit och njuter av att få vara i en fin butik.

det är bättre än hemma.
jag är trött på våran soffa och jag är trött på alla sämsta program på tvn.

men VISST. HUR kunde jag GLÖMMA.

jag lovade ju mamma att lägga in ett inlägg angående en släkting till oss som hade namnsdag, igår.
"men det måååste du ju ta med i bloggen."

men okej.

fram med "care-face-känslan" nu. HUR mycket bryr du dig om jag säger att en släkting till mig hade namnsdag igår?
du bryr dig noll.

om mamma hade en blogg skulle den va sämst :)

jag har vaknat till någorlunda och nu ska jag träna. tja.

vi orienterade i skolan.
vi fastnade i ett träsk i en kvart. jag klarade mig igenom en hel skog av brännässlor utan att bränna mig en enda gång.
ps. jag hade liksom shorts!

kom hem. det enda jag tänkte på vad mat.
vad vill matpersonalen? de svälter ihjäl ungdomarna.

lade mig i soffan. kollade på ghost whisperer.
somnade, självklart.
drömde någonting om att jag var tvungen att kratta löv någonstans bakom ett hus.

vakna nyss. frööööööööös.
det blåser fet mycket ute. jag ryser när jag tänker på hur kall träningen kommer bli.

dåligt inlägg. inte sammanhängande någonstans juu.



om ni bara visste vad jag vill ha min mobil.

det här måste vara den sämsta känslan i livet.

min mobil brukar ju vara ett tidsfördriv när jag "försöker" plugga.
inklusive datorn, tvn, och ibland råkar jag ju somna.

och alla bildeeer! men, jag spyr.

varför har jag dålig statistik för?
är min design ful? går inte mina djupa ord rakt in i era hjärtan? är inte mitt ständiga babbel fett extremt värt att läsa?

det här är äkta mig.
jag kanske pluggar men jag blir aldrig klar.
det är min förmåga.

jag hatar att jag förskjuter på saker. eller nej, jag hatar att jag har saker att förskjuta på.

jag ska duscha nu innan det är försent för då tänker jag bara att men okej jag duschar imorn men sen imorn kommer jag att vara för trött för att dushca och då kommer jag skita i det helt och då kommer jag inte vara så, fräsch.

jag bara känner hur jobbigt du tyckte det var att läsa den där meningen.





kommer någon ihåg den här låten.
vi hörde den på någon fest. och alla killar sjöng någonting men ingen fattade vad.

sen peppade vi med den här låten någon gång.
sedan, efter ett tag, hittade vi den här videon (den läääängst ner) och får se att det de sjunger är:
"öl smakar kladdkaka"

det låter faktiskt så. fast jag tror inte det är så.

videon högst upp är orginalet.

godnatt.

är min blogg rosa?

bekräftelse, tack.

morgonen sög ju.
och skoldagen sög mer.

jag gick och sa det i skolkorridoren.
"ååå! kan inte den här dagen gå och äckla sig någon annanstans än att sitta och äckla sig på mig!"

det enda som har varit någorlunda roligt idag är följande:

jag och jenny sitter och väntar på bussen hem.

J: hon där borta var inte så vacker.
L: nä, jag är till och med vackrare än hon när jag är ful.

fast jag skoja juu. så ego är jag väl inteeeee.

och.
där mitt skåp är finns en tv. den stod på idag när jag skulle hämta en grej.
på tvn var det reklam på carolas julskiva.
jul!? nu!?
så tänkte jag inte då. utan när jag hörde låten "det strålar en stjärna" fick jag typ, black-out.
jag blev så fylld av julkänslor att jag omedvetet började sjunga med i låten, lät kungshögaskolan försvinna ur mitt liv för en stund, och så snurrade jag ett par varv. asså, när jag sjöng.
självklart så kommer det, en kille i typ trean, gåendes där, precis då.

slutar generat och tänker att shiääät, lite pinsamt där, kanske.

så. allt annat har varit dåligt. 



jakob. en kusin.
jag har ju liksom bildbrist nu när min mobil är på lagning.

jag tror inte det kommer gå för mig att försöka vända den här dåliga dagen till något positivt.
jag tänker bara låta den gå och i morgon kommer jag inte att komma ihåg att jag levde den här dagen.

mamma, jag, vid matbordet.

L: mamma, den här omeletten skulle vara jätteäcklig om det inte hade varit någon svamp i.
M: har du tänkt på varför?
L: men ärligt. tänk dig den här omeletten utan svamp. den skulle va helt smaklös.
M: aa. men har du tänkt på varför den inte skulle vara god om det inte var någon svamp på?
L: men NÄE!
M: för att det är en svampomelett.

men blaa. gud vad stolt du känner dig.

jag vet inte riktigt hur jag ska ta det där.
ska jag känna mig dumförklarad?

OM det inte hade varit svamp på den där omeletten hade den faktiskt varit ganska värdelös.
jag ville ju bara förklara vad det var som gjorde omeletten.
den röda tråden!

nä jag var inte alls trög

asså!

jag har skrivit ett värsta långt inlägg tre gånger nu. och varje gång har det kommit fram en "fel-rapport" - ruta precis när jag ska publicera det.

så jag är ännu surare. blogg.se du kan dö.

inget går. 

men okej då.
lite information.

jag vaknade skapligt, väl medveten om att den här dagen skulle bli jobbig.
åt frukost. såg en film. började plugga, fortsatte.
åt två huvudvärkstabletter. gjorde lite matte. huvudvärken gick aldrig över.
åt mat, åt glass. kollade på franskan. sket i den.
kollade genom historian. kommer inte ihåg ett skit.

det började bli mörkt vid sex.
SEX!
det var hemskt! ensam hemma och det var mörkt vid sex.
bollibompatimman!
jag tror inte jag sa ett knyst på ett par timmar.
jag gick omkring i huset, slösade tid, zappade genom alla kanaler hundra gånger.
kollade i kylskåpet minst fem gånger utan ha hittat någonting rimligt att äta.
längtade efter min mobil.
hade ångest över att skolan börjar imorn.

tänkte flera gånger att, jag lägger ner bloggen ikväll. jag orkar inte. det kommer inte gå. jag kommer skriva sämst.
fast jag hamna här. det händer alltid!

jag har missat top-model. jag ska gå upp och hälsa på mamma och låtsas att allt är bra.
deppsöndag!



kusäin.

oaktiv.

VET NI VARFÖR.

jag har pluggat.

min hjärna är slut och jag kommer inte att skriva ikväll. hej.

en sån ska ju ja beställa.

då kan man ju röra sig hur man vill, ju.

det har varit en sådan lördag när jag bara har gått och tänkt på vad jag ska göra ikväll.
jag vill hur gärna som helst röra på mig. typ springa. jag hatar ju att springa?

varför jag vill röra på mig är för att, jag har bara slöat. tv, mat, tv, godis.
jag har haft family-guy maraton med mig själv utan att ha skrattat en endaste gång.

jag kollade på match utan att vara speciellt uppmärksam. jag missa varenda mål!



L: pappaaa! har du ätit upp alla avokados?
P: vaa?
L: har du ätit upp alla avokados?
P: näää fast jag har skalat dem. du kan lägga i alla i kastrullen. för jag ska också ha.
L: ....ööööh?
P: sa du inte potatis?

nej. avokados.
han ÄR hörselskadad på ett eller annat vis.

och nyss ringde jouline.

jag: hallå?
hon: a hej.

brus.

jag: hallåå?

brus.

jag: jag hör dig inte?

avslutat samtal. jaha.

det ringer igen.

jag: aaa?
hon: vad håller du på med?!

brus.

jag: MEN jag hör dig ju inte! det är fel på...

hon lade på igen.

jag får sms.
"men vad är ditt problem! jag pratar ju!

men vad är ditt problem! jag hör ju inte. min lånemobil suger mer än min riktiga mobil och då äre illa.

nae. det börjar bli mörkt. jag måste iväg från mitt hem.

jag drömde att jag blev jagad av en människa med världens nalle-puh-dräkt och jag var SKITRÄDD.
då kan man ju undra. vad är jag mer rädd för om jag är rädd för nalle-puh liksom.

jenny fyller idag.

GRATTIS DIN UNDERBARA MÄNNISKA!



du får nog en asbra dag.

jag åt världens bästa frukost.

jag tittade på tv.

det här gjorde min morgon.

nyss! var jag inne på bilddagboken.
jag hade inte en enda vän som INTE hade lagt ut en bild.
heeee, så off äja.

jag kollar på min broders bilder.
alla de som har kommenterat hans bilder heter något i stil med "ttiieepamanda"
nu hitta ja på.

ttiieep? 
lägg ner. du blir fjortisstämplad.

vad gör jag ikväll.
jag har en del alternativ.

det määäärks!



jag kanske har lagt ut den här förut? har jag? no memory.

när jag kom hem med bussen gick jag till mamma i butiken.
jag drack kaffe, ja prata.
utan anledning så tittar jag plötsligt ner på min mage. jag vene, jag kanske skulle dra ner tröjan eller så.
och helt oväntat, helt plötsligt ser jag att det sitter en tio cm lång gräshoppa på min mage.
får stor panik och skriker, ryser i hela kroppen och bara vill dö.
en grön äcklig insekt!

HUR kom den dit? in i en affär, i skänninge?
hur kunde jag inte märka att den satt där. den måste ju vägt!

det här slår nästan spindel-händelsen som skedde för ett tag sen asså.



å om jag bara hade haft min MOBIL!
jag vet ju hur gärna ni skulle vilja se den där gräshopparen.

det här går inte.

"processen av atomkärnans låga bindningsenergi begränsas per nukleon."

ja! jag förstår tre ord!
varför inte skriva så att en normal tonåring kan fatta läget lite bättre?

äckeluniversum. orka dig.

jag bara undrar.
om jag ska jobba på t.ex. en klädaffär när jag blir äldre, vad har jag då för nytta av att kunna vad vår närmsta grannstjärna heter?

"hej jag söker jobb. jag är en glad och trevlig tjej och jag vet vad jordens närmsta grannstjärna heter."

vilken kunskap! du får jobbet!

fast det är intressant, det mesta.
planeter och skit. no har aldrig varit såhär kul.
ärligt!    

jag skulle vilja snacka med den människan som kom på hur big bang uppstod.
HUR, kan man gå flera miljarder år tillbaka i tiden och sedan helt plötsligt veta hur vår värld skapades?
hur kan man veta så mycket om saker som är sååååå himla långt borta och hur vet man att det är så himla rätt!
det borde inte alls gå.



den här videon fick mamma att gråta.

jag hissar cyklar.
tänk vad nytta de gör.
tänk att du är i asbehov av godis och verkligen inte orkar gå och så tänker du att men tänk om jag bara hade en cykel. om du hade haft en cykel hade det inte varit ett problem.

jag kommer inte till träningarna om jag inte har en cykel. jag vägrar gå!
då måste pappa skjutsa.

om man har bråttom finns cykeln där för än.

de löser allt!

jag dissar ketchup.   
jag är ärlig nu. enda gången jag äter ketchup är när jag äter pommes, eller korv. 
det FÖRSTÖR.
alla, säger, att neeeeej jag kan inte äta den här pastan om jag inte får ha ketchup på den.
ketchup på potatis? det äter min bror.
ketchup på ris? men fatta, BLÄ.
jag är ungefär den enda människan som inte tycker om ketchup. undrar om jag kommer få protester mot det här inlägget. 

ketchup är fult. den ser äcklig ut. konsistensen är tjock. det smakar inte ens tomater.

ketchup är överskattat.

idag har jag lidit.

jag led när jag gick till skolan, (sov ju hos jenny) för att SHIT vad min väska VÄGDE!
det gick inte andas!

jag led i skolan, vissa stunder. typ på mattelektionen för jag var askissenödig.

jag led när jag åkte hem för att då var jag tvungen att bära på den där väskan igen.
OCH när jag kom hem, blev det frid.
ingen väska, inte kissenödig. fast läxor.
jag tränar om en timme och du ska veta vad jag bara vill dit.
springa bort allt lidande och bara spela fotboll.
springa bort allt jag har ätit idag och känna mig bra.

komma hem och plugga. för hah, jag vet ju att jag inte kommer ta tag it innan träningen.
det kan ja ju drömma om.

nu har det ju gått tio dagar sedan jag lämnade in min mobil.
varför får jag den inte? halla?



pappa spelar saxofon.

försöker han att se snygg ut här elleeeeeeeer?
egobild ju!

jag vaknade 05.55.
jag hamnade i grupp fem på engelskan.

fem är mitt tur nummer.
jag har fem i fotbollen, jag hade klassrum nummer fem på trojan.
l-y-d-i-a - fem, bokstäver.
man har fem fingrar.
jag hade fem asnära kompisar under sexan till nian.
idag köpte jag en rem för fem kronor.
en gång när jag var på liseberg och skulle åka flumride åkte jag i båt nummer (men vi fattar! tänker ni.) fem.

jag har fortfarande HUR mycket som helst i skolan. 
jag och jenny kör en pluggkväll.
jag sover där.
imorn går jag i skolan.
SEN, förhoppningsvis, kommer jag kunna skriva lite här.

nästa buss går vid fem någon gång.
NEMEN. kolla, fem!



det var sommarlov.

kan ni hitta hunden?

när jag cyklade hem tänkte jag.
ja eller hur. man tänker så mycket när man cyklar.

mest tänkte jag på träningen, som på något sätt ledde till att jag började tänka på framtiden, hur vet jag i fasen. därifrån började jag tänka på att en asliten! sak, kan förändra allt.

tänk en kvinna. hon kanske ska gå in på, vi säger konsum.
hon funderar på om hon ska gå in på konsum före eller efter hon ska köpa, vi säger blommor.
hon går in före, och träffar en man vid ööö, fruktavdelningen. vi säger att hon kände den här mannen när hon var yngre.
de pratar en stund. de bestämmer att de ska ses en kväll.

OM den här kvinnan hade köpt blommor före hon hade åkt till konsum kanske aldrig dessa två människor skulle träffat varandra och de skulle aldrig varit gifta idag.
för aah. nu bestämde jag att det blev kära och gifte sig.

tänk min mamma och pappa.
om mamma inte hade varit på öland exakt samma vecka som pappa var på öland skulle de ALDRIG ha träffat varandra, eftersom mamma bor här och pappa fem timmar härifrån.
och då hade jag aldrig funnits nu. jag hade aldrig haft den här bloggen. jag hade inte känt ett skit.

det handlade liksom bara om en endaste vecka. en endaste vecka och jag hade inte haft ett liv nu. 

det är ju det. om jag hade gjort mina läxor i tid förut idag hade jag aldrig haft det jobbigt nu.

om michael jackson hade levt hade han inte varit död nu.

tack för mig! 

snart kommer det blir för kallt för att svettas när man tränar.
händerna bränner när man kommer in i värmen.
när man andas kommer det rök.

det är mörkt vid åtta.
det är mörkt när man går upp på mornarna.

luften ändrar sig. det är inte samma luft. den är inte kvav eller varm.
den är frisk och kall.

mitt humör är lågt.
på träningen var jag världens gladaste människa.
det vänder alltid när jag kommer hem.
för att jag vet att jag måste plugga. jag vet fortfarande att jag måste.

då, går mina humör-svängningar ut över allt och alla.
exempel. 
pappa frågade nyss om jag verkligen pluggade eller om jag bara satt, här.

"MEN! varför bryr du dig! jag försöker faktiskt plugga! kan du lägga av och fråga saker hela tiden!"

mest arg för att jag vet att han vet att jag bara sitter här och inte gör det jag egentligen ska.
men också för att han inte kan fatta att jag pluggar när, var och hur jag vill!
jag klarar ju skolan.

håll reda på ditt eget liv!

STORT besviken på mig själv att jag inte har gjort engelskan.

FATTA, vad skönt det skulle va om jag kunde komma hem från träningen och känna att jag har noll saker att göra.
och kunna titta på idol utan att känna mig stressad!



jag försöker komma på vilken känsla man får när man tittar på den här bilden.

det ser ut som jag försöker se rädd ut fast jag inte är det.
nåt med blicken.
fy vad ful jag va där!

nu tränar ja.

vincent skulle ju sluta äta alla onyttiga ätbara saker i hela världen på en månad, sa han ju, för två dagar sedan.

och jag visste redan att jag hade rätt då, att han aldrig skulle klara det.
"HA! vi får väl se." typ så sa han.

jag kommer hem.
han sitter och äter onyttiga saker.
kakor och liknande.

han skäms och säger att han i varje fall inte ska äta godis på en hel månad.
jag tänker men whatevvaaah!
kakor är väl inte bättre. och kexchoklad är väl typ godis?   

det har jag undrat så himla länge!

alltid, alltid. alltid när jag gick på mellanstadiet och klassen skulle ut på kanske någon utflykt någonstans, så sa lärarna att vi fick ha med oss matsäck, men inte godis.
då frågade alltid någon i klassen "får man ha med sig kexchoklad, då?"
och det gick alltid.

är det inte godis alltså?

varför fick man alltid ta med sig kexchoklad.



skapligt gammal bild.



texter brukar väl inte bli spegelvända när man tar kort på dem?

vara i spegeln, väl?

tog bussen kvart över sju. hade myskläder. kände ingen speciell ångest. kände mig mest trött. hade ätit fil till frukost.
kom till skolan. hade franska.
kände mig SÄMST!
jobbigt, eftersom jag brukar vara bäst i franska.
hade datakunskap och min lärare gjorde så att jag kände mig trög. och därför ville jag inte fråga han om mera hjälp, sen.

på idrotten grillade vi ute i skogen och pappa kände att jag luktade rök när jag kom hem.
men, jag förstår inte riktigt.
jag hade tagit på mig så oömma kläder som möjligt eftersom vår lärare sa att vi typ, skulle rulla, och skita ner oss i typ lera.
fanns inte ett spår av lera.
man ba hepp.



som jag sa. jag kom hem.

pappa sitter och lyssnar på the scientist!
nu, vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig.
det är ju ffs coldplay.

han försöker få mig att tro att han lyssnar på bra musik fast han egentligen inte ens vet vad han lyssnar på.

sådant imponerar inte.

när jag cyklade hem för cirka en halvtimme sedan hände något obehagligt.

jag cyklar, och jag VET att jag cyklar på höger sida av vägen.
herregud! det klart att jag cyklade på rätt sida!

det kommer en gubbe farandes i en bil emot mig, stannar och säger att jag åker på fel sida!
äh, naeh?
vadå fel sida!

jag fattar inget. men säger uppriktigt att jag är faktiskt inte cyklar på fel sida. 
såhär kan du ju inte hålla på! utbrister han.

jag liksom, jag visste inte hur jag skulle få in i den här gubbens huvud att han hade feeeeeel!

eller han kanske ville att jag skulle åka på vänster sida bara för att det sedan ska komma andra bilar och säga att jag åker fel?
typ, va, elak.

sen åkte han. utan att be om ursäkt för hans plötsligt elaka beteende.

synd att jag inte kommer ihåg registreringsnumret på bilen.

jag skulle ju anmält han för dålig allmänbildning!



dagens gamlingar -.-

kolla bara på den svarta pricken.
då är ju den där saken som rör sig till vänster blå.

FAST DEN ÄR JU GRÅ.
om man tittar på den.



och serri.

det är två cirklar och man ba men åh det klart att den till höger är störst men sen om ett tag så blir dom lika stora!
sjukt!
FETT SJUKT!



den här är bara fascinerande.

pappa har en fras han använder sig av. ibland.

oftast när jag är dum mot han och han försöker få mig att inse att jag faktiskt är rätt dum.
såhär:
"lydia, tänk när du var liten och satt på mina axlar."

ska det få mig att bli mindre dum? eller ska det få mig att få skuldkänslor?
ja fattar inte.

han är inte så bra på att motargumentera.
han är inte bra på att få mig att skämmas över det jag kanske har sagt/gjort med mera.
jag frågar alltid varför han använder sig av den här frasen.
vad meenar du?

men han ba nä jag tycker att det är en bra fras.
utvecklat svar menar jag.



jag har så mycket att plugga till.

när min bror VET att jag är på dåligt humör och inte orkar med honom använder han sig av sin outhärdliga asjobbiga störteknik!

jag försöker, och kämpar för att inte visa att jag inte stör mig men det gör jag.

nu är jag på dåligt humör.
dels för att jag har pluggat hela kvällen men ändå har jag fett mycket kvar.
dels för att jag inte fattar någonting av det jag försöker fatta!
och, för att vincent inte låter mig sitta här ifred.

han kallar mig "sis."
finns inget värre.

han kallar mig lilla gumman.
"ey sis jag vill sittaaaaaaaaa, nuuuuuu. lilla gummaaaan."

då vet jag inte vad jag gör. ibland tar jag närmaste föremål och kastar det med allra hårdaste kraft emot honom.
om jag träffar säger han till mamma. om jag missar skrattar han åt mig.

vad jag än gör vinner han, jämt!



skratta du.

å vad jag ska döda dig.

jag kan inte riktigt avgöra om jag ska skratta åt det här eller inte.

men, vilken människa i världen får för sig att göra en sådan här video?

L: men HJÄLP. hur mycket ska du äta egentligen?!

asså, vincent hade en tallrik som bestod av världens största chokladkaka, två ballerinakex, ett kinderägg, och någon mer onyttig sak.

V: jaa. det här är sista dagen för mig att vara tjock. från och med imorgon ska jag inte äta någonting onyttigt på en hel månad.
L: meh, vad tråkigt.
V: jag ska bli nyttig! därför ska jag passa på att äta massor idag.

vill också meddela att efter han hade ätit de där extremt! stora kakorna, åt han massor av kinamat.
EFTER det, åt han glass plus tre kakor till.

som att! han ska kunna hålla sig i en månad.



typ, åttan.

jag trooor att jag ska föreställa en äcklig wannabe-the-grudge-tjej.
och madde ska nog försöka se helt omedveten om att jag är bakom henne.

jag har aldrig känt mig så oerhört oinspirerad till att skriva blogg, som, nu.

jag hatar historia.
nä, jag hatar att min lärare har gjort så att jag har börjat hata historia.
jag bara förstår alltså inte riktigt hur han bara liksom tänker.

och. alla historieböcker, kemiböcker, biologiböcker, allt! ska alltid vara så komplicerat skrivna.

ord på fel ställen och ord som man inte fattar vad de betyder. vad är det för stil?

jag skumläser medan jag tänker på något helt annat.
ibland upptäcker jag att jag har läst samma mening 78 gånger.

idag är allt, allt som har med skolan att göra, omöjligt.



jag vill bara ha min mobil så jag kan ta kort.

ni dööör ju på mina bilder.

hemma.

jag skämdes att åka bil med pappa.
i och för sig hade jag en blå ful skjorta på mig och en kastrull på huvudet.
men han såg ju sentimental ut!

sentimental var inte alls rädd beskrivningsord. men det passade i meningen.

jag begick misstag.

L: celina! blev du glad av tröjan du fick av mig?
C: va, vilken tröja?
L: äh, har du inte öppnat paketet än?
C: nä?
L: neheeeee..

jag ÅT.

jag överraskade folk.

moster: haha lydia, vad kul att du har en kastrull på huvudet!
jag: jag är emil.
moster: jahaaaa hahahaha nu ser jag!

morfar: vad ska du föreställa då, kastrullnisse eller?
jag: nej. emil.
morfar: hahaha jaha.

jag: hej! emil heter jag!
kusin: haha just däh! jag trodde du skulle föreställa en människa som hade en kastrull på huvudet.

man ba men seeer ni inte?! astydligt väl?
OFTA, jag skulle få för mig att klä ut mig till en människa som har en kastrull på huvudet.


jag var sur, för att min mobil är på lagning och att jag skulle gjort vad som helst för att ha kort på hur alla såg ut!
jag, trodde liksom att pappa och jag var de enda som gick in fört.
jag hade SÅ fel.

jag ÅT.

jag skrattade med min kusin adam. han själv var utklädd till transvestit. sjukt äcklig såg han ut.

vet ni! jag ÅT!

det känns massor i magen nu. jag ska inte äta på en vecka.
jag kommer va hungrig om en timme.



tänk dig att du ser den här mannen en helt vanlig dag i en helt vanlig bil.

du skulle antagligen inte tänka "HJÄLP EN BILKÖRANDE MUMIE!" eller "jo men den där mannen ska på maskerad. det ser man juuuuuu."

"han är ju dum i huvudet" skulle du ju tänka.

ändrat!

jag är inte lampa.



jag ska va emil!

hej.

pratade ju om att jag skulle på maskerad hos min 10-åriga kusin förra veckan.
det blev aldrig MEN.
det blir idag.

jag ska fortfarande föreställa lampa.

pappa ska vara mumie.

här, ÄNTLIGEN, en video, på min fader.

detta är innan han är inlindad i allt papper, för det tänker han vara.



fast. här ser han ju ut som en asdålig balettdansös! 

hur han ska kunna röra sig, gå, prata eller äta med allt papper han ska ha runt sig har han nog, inte kommit på än.


men. hörs!

jag har hamnat i en förfärlig situation.

jag är skyldig mamma pengar, jag har inga.

och eeeh, hon behöver dem idag.
min teknik kommer vara att försöka prata om något helt annat än pengar precis hela dagen.

du kanske skulle tagit pengar från din mammas plånbok som hon redan har och sen ge dem tillbaka dem till henne utan att hon märker något.
inte jag.

smart, men skuldkänslorna skulle följa mig hela livet.

videon är kul. det är inte som man tror.

dagens känns bra.

kanske för att jag har pluggat. ganska intensivt i någon timme.
jag kanske inte fick något gjort men, själva känslan! den, den räknas.
kanske för att jag faktiskt kommer ihåg lite franska!
det sitter någonstans ju!

justäää!
jag hittade en burk med massa bär i kylskåpet.
från trädgården.
jag åt, kände mig nyttig. bär framför typ godis liksom.
jag tar ett bär, på det sitter en spindel.
den täckte hela bäret.
det var ett krusbär. tänk, om, jag, hade ätit upp den.
bäret med spindeln på.

jag höll på att spy en stund, sen bestämde jag mig för att duscha. jag åt aldrig mer bär.









tanken slår mig fortfarande.

tänk om jag hade ätit den där spindeln.

insekter är en av mina fobier. en människa brukar väl inte äta sina fobier.
om det hade skett mig, hade jag förmodligen suttit framstupa över toaletten och försökt spy nu.

eller. så hade jag försökt se det positiva i det negativa och tänkt att jag kanske skulle bli spider-woman.

nae. jag skulle spytt.

MEN.

ja! jag bytte ju skola lite drastiskt för drygt en vecka sedan.
allt är bra, och så. de enda dåliga konsekvenserna som har uppkommit är att jag har HUR mycket läxor som helst.
"ja vet att det är svårt och så för er men... ni har historiaprov om en vecka."

och jag ska alltid dölja att jag blir helt chockad och säga att jaa men det går nog.
jag vet inte ju inte ens vad vi jobbar om!
har ni någon gång känt att ni verkligen inte fattar någonting och att det kommer att gå sämst?
det är lugnt, jag förstår precis.

mitt hår är "dagen-efter-fest-äckligt."

jag har bara hört mamma prata om dessa "telefonförsäljare."
och att de tydligen är väääääldigt, vad säger man, envisa.

jag: hallå?
telefonförsäljare: ja men hej! jag heter monika och är telefonförsäljare.

jag har lärt mig att man ska börja säga ifrån direkt. för om man tvekar och väntar för länge så ger man tillslut med sig, asså för att de bara tjatar. och tjatar!

jag: jag är inte så intresserad av såntdärnt.
telefonförsäljare: jooorå det kommer du bli! vi säljer nämligen jättejättefina strumpor!

nemen å! vad konstigt att du säljer strumpor! alla säljer strumpor, eller kalsonger.
är inte strumpor väldigt ute och ointressant nu för tiden?

jag: fast jag har redan ganska många strumpor.
telefonförsäljare: vi säljer 20 paket för endast hundra kronor!
jag: hehe... tack det är lugnt.
telefonförsäljare: du kommer verkligen inte att ångra dig! och nästa gång du köper från oss får du fem extrapar på köpet!

man ba men lägg aaaav! NEJ! 

jag: aaa men jag avstår nog.
telefonförsäljare: är det rakel jag pratar med förresten?
jag: nä det är hennes dotter.
telefonförsäljare: jaha... men då vill jag gärna prata med din mamma!

jag ba gött! jag slapp!
fast hallå.

är inte såna dära lite FÖR påträngande?
om man säger nej är det väl nej. ja.

jag var världens kissenödigaste människa när jag gick hem från bussen.
jag uppehöll mig själv genom att räkna till hundra på franska.

jaha. det är mörkt i hela huset och ingen är hemma.
jag är hungrig men jag kan inte laga mat.
jag fattar inte! hur! jag kan suga så mycket på just mat!
jag är sämre än kungshögas mattanter. jag är sämre än min pappa. 



jag gick aldrig på det här.
men shit, bra han är på att vara nervös.

fast jag vill gärna ha förklaringen till varför han sprang in i väggen.

känner mig såhär.

kolla. min bror går upp en halvtimme före mig och han börjar TIO ÖVER ÅTTA.
jag börjar åtta och ska dessutom åka in till mjölby.
han kan gå. det taaaaaar, tre minuter. 
han går upp halv sex.
han är tretton.
han är kille!

varför?

byggnad,byggnad sen bara blir det båtar. helt plötsligt!



hur många hästar?



det står lift.



tro det eller ej, men de här killarna är lika långa.



först tänkte jag bara att bilden innehöll en vanlig och obetydlig ren.
det är ju faktiskt två renar.

jag: hallå?
han: din mamma!

då tänkte jag å! yes! vill han möta mig i "din-mamma-skämt!?"
för det är jag fett bra på.

jag: min mamma?
han: din mamma är så tjock att man blir trött om man springer runt henne.
jag: din mamma är så tjock att hon måste ha ekvatorn som bälte.
han: ... din mamma är så ful att när man tittar på henne dör man.

man ba men den var ju sämst!

jag: din mamma är så tjock att om hon går förbi min tv missar jag hela fem program.
han: ameh uuuuh vad cool du är!
jag: du är så fet att du måste ha en strumpa på varje tå.

jag har aldrig känt mig så nöjd.
jag tror att hans syfte med detta telefonsamtal var att han skulle äga mig.

ibland är det ju bra att jag kan sånt där.

OCH. jag spelade in ungefär hela samtalet.

jag ska bränna ut det på skiva och skicka till han.

M: LYDIA! vi hade två bålgetingar här inne i vardagsrumet idag!
L: mhmm
M: men reagera då!
L: VA?! ÖVERLEVDE DU?!
M: jag sa inte överreagera...

hon överlevde, fast fatta.
DU kanske är rädd för vanliga getingar. vad skulle du då säga om det kom två bålgetingar flygandes emot dig?
nu i efterhand när jag tänker så är jag stolt över mamma som DÖDADE dem.
asså fatta. DU ÄR rädd för vanliga getingar. du skulle aldrig kunna döda två bålgetingar.

fatta min mamma.



här vare valborg.

det var ett tag sen.

jag cyklade förbi ån med massa döda fiskar förut.
efter den ån, är det en kort fast brant uppförsbacke.
där cyklar jag, och är sååå, himla, bestämd på att jag verkligen SKA komma upp utan att behöva hoppa av cykeln och gå upp.
och jag kämpar, och jag askämpar.
och jag ger ifrån mig konstiga ljud, som typ "ååååh jag skaaa klara det!"
rätt högt.

jag kommer upp. jag upptäcker att det har gått en kille bakom mig hela tiden.
jag känner mig genast löjlig och dum i huvet.

som att det skulle vara värsta grejen att kunna cykla upp för en tre-meters-backe med en träningsväska på ryggen.



brur.

jag och madde sitter och pratar.
hon pratar om sin klass, och hon pratar om en tjej som hon inte kommer ihåg namnet på.
"meeen jag kommer inte ihåg vad hon heter!"

DÅ.

"..sandra?" säger jag.

och hon heeeeeter sandra. sånt där händer inte.
hur många flicknamn finns det inte liksom.


ö. jag börjar om tjugo minuter.

vaknade. fick panik.

igår somnade jag med en tofs i håret och i morse trodde jag att ca en halv meter på mitt hår hade gått av.
så var det inte. klockan var olyckligtvis halv sju och jag hade en halvtimme på mig.

klockan är sju och mitt hår är säääämst.



såhär ser jag ut idag.

jag vet.

FAST det känns som att jag är hur efter som helst och att jag skriver sämst och att jag skriver för lite, så är det inte så.

det är bara för att jag är van vid att skriva ca tjugo inlägg i minuten och att jag alltid har någonting gaaanska nytt att komma med. iaf fler bilder.
eller hur, visst är jag lite blogg-neerd?

eller hur, jag behöver inte sitta här och ha ångest över att ni inte har något att läsa.
ni är ju inte direkt dödsberoende av mitt liv!

det känns bara som att jag kommer tappa läsare om jag inte är uppdaterarN hela tiden.





medan jag tränar kan ni ju kolla på lite hundar och tanter.

förvånansvärt.
VAD TIDIGT JAG KOM HEM!
jag brukar sluta, typ nu.

jag måste erkänna att jag suger på att blogga just idag, just nu.
meningarna, tankarna och orden krånglar.

jag har liksom noll bilder.
min mobil är liksom inlämnad. jag har liksom världens äldsta uppvikbara samsung telefon att överleva på.
allting kommer liksom försvinna på min andra telefon!
det svider!

och. om man följer en del bloggar, så missar man ganska mycket på ett dygn.
det tar en stund att läsa allt, och ändå känns det som om jag måste det för att annars är jag efter alla.
så himla efter i datavärlden.

nu ska jag välja en bild.



den.
just för att jag hade världens svartaste hår.

rakt på sak.

imorn byter jag skola.
jag har tänkt, jag har känt, och det funkar inte.
björkö funkade inte.

från och med imorn går jag samhäll på kungshöga.

ja, jag kan säga att all den här hasten med att byta skola på EN ENDA DAG tog lite på mig.

jag hoppas bara allt blir braaaaa!

allt är bra.
förutom att björkö fria gymnasium kommer hata mig för evigt och att jag mister helena.
och att jag inte kommer ha en mobil på tio dagar.
FÖR JAG HAR LÄMNAT IN DEN! VA! FATTA!

jag trodde liksom aldrig att det skulle ske.



jag finner inte en enda passande bild förutom en papperskorg.

jag går nog i bloggterapi i ett par dygn.
kolla ändå. jag håller oftast inte sånt jag säger att jag ska hålla.

hej.

ursäkta mig.
men jag har ingen som helst nödvändig eller intressant information att informera er om just nu.

det här kan ju inte gå.



grym jö!

jag måste.

jag vet att jag uppdaterar, nästan jämt. men är inte det bra elle.

min bror kom just ner och babblade om vilken film han skulle se på.

han hade ingen aning om att jag spelade in hans entusiastiska prat om disneyfilmer.

här är hans filmsmaker:



"men baaajs! vart är den då!"
han ville så gärna se på skönheten och odjuret.

gulligt va.

å vad jag kommer dö.

jag funderar.

jag funderar på frågestund.
jag har tänkt att nej, ingen kommer fråga något.
jag har tänkt att jag gör ett inlägg och skriver "fråga EXAKT vad ni vill!"
och sen får jag, kanske en fråga.

kanske "är det ditt riktiga hår eller är det löshår?"
för den frågan har jag ju aldrig fått förut liksom.

fast sen tänker jag att det kanske finns andra saker ni vill veta om mig.

vad tycker ni?

nu blir det ju pinsamt ifall ni inte svarar på vad ni tycker heller!

vad allt ska vara problem.

jag kommer inte på något känslostarkare ord än arg.

vi säger såhär.
du håller på att lägga ett pussel på en miljon bitar och du har två bitar kvar och en ful människa kommer och förstör hela pusslet och säger "hahahahah, du får börja om!"

då blir man väl arg.

typ den känslan har jag inom mig.
det där med pusslet var alltså endast en liknelse till hur jag känner.



ser du.
ser du hur gärna man bara vill lägga den där biten så att pusslet blir helt?!

men så ba nä.
den där fula människan förstördet.

amen hej.

det har inte hänt så värst mycket sen jag skrev det där inlägget om siamesiska tvillingar osv.

det var, liksom inte ens fyra timmar sedan.



glassigt namn va.
fast glass har jag ätit.



och ett kort på pappa i hans nya mössa har jag tagit.

jag har bestämningsbesvär.

ska jag tycka, att han passar lite i den och han att faktiskt inte ser SÅ dum ut.
eller ska jag tycka att han bara ser allmänt töntig ut i den och jag kan inte visa mig offentligt tillsammans med han.

eller tycker alla att han bara är en dålig version av sickan?

jag hissar.

jag hissar siamesiska tvillingar.
tänk dig att konstant sitta ihop, med till exempel,  din jobbiga bror.
i hela ditt liv.
tänk dig att din jobbiga bror vill spela tv-spel när du istället vill typ, rida. vad vet jag.
jag har tänkt på det här någon gång.
känner siamesiska tvillingar samtidigt när de behöver gå på toaletten?
något sammanhängande måste det ju va, i dem.
och när man bråkar!
man KAN ju inte kanske slåss, man kan inte gå ifrån varandra.
man drar ständigt till sig uppmärksamhet.
äm, jag tycker att dessa människor är starka.




här är en människa fast två.

jag glömde jättenästan att dissa.
jag dissar bebis-techno-musik.

jag tänker aldrig säga förlåt för dålig uppdatering.
jag kanske säger varför jag inte har kunnat uppdatera.
men FÖRLÅT.

vad. ska alla de som läser min blogg bli arga för att inte jag har skrivit elle.
ba förlååt, inte meningen att jag inte har skrivit!
och alla som läser ba, vi slår henne! hon har inte skrivit! säg förlåt!

skriv själv.

jag har spelat en värd match. den var extra fett värd för att jag fick spela ute.
vi vann med 12-0.

leon kommer springandes nerför trappan.

"LYDIA! det regnar massor på tvn! gissa vilket väder det är. det är regnväder!"

nähää menaru.
du nämde ju liksom aldrig att det regnade asmassor eller så.

jag har kollat sverige - ungern.

när jag kommer hem sitter mamma och pappa i källaren.
jag hör att det är inblandad en gås i samtalet.

då går jag ner. och det är pappa som pratar om gåsen.
han hade ätit gås förut ikväll.
OFTA man äter en gås!
ba "hej vad vill du beställa?"
"öh, en gås med potatis."

och pappa, som är sämst på mat är självklart HUR fascinerad som helst över den där gåsen.



läs gärna med i texten samtidigt som du kollar på videon.

L: vad sa du att du åt?
P: gåswok, gås, gås wokad gås.
L: .. va?
P: wokad gås.
L: åt du en gås?
P: jaa, fast det var ju skuret i bitar. det var jättegott faktiskt.
L: nähää jag trodde du åt en hel gås!
P: nejä!
L: åt du kalv också?
P: ja.

(jag får ett sms)

och helt plötsligt, börjar mamma prata om ett skåp.

M: det här skåpet..
P: naej!

pappa ba neeeej! inte mamma och alla sina möbler igen!

M: nemen du, vi pratade ju om att tjäna pengar.
P: jaaa!

jaha, då gick det bra att prata om det där himla skåpet!


själva meningen.
jag ville bara att ni skulle höra hur många gånger pappa sa gås i den här videon.

idag åt min pappa en gås.

jaaaaaa, idag var väl trevligt.

fast jag har aldrig sätt så många konstiga människor i linköping på samma gång.
det måste ha varit någon "välkommen och var konstig i linköping" - dag eller någonting.



jag köpte en lakritsrem.



nu blev du SÅ lurad.
bilden du nyss såg var inte en lakritsrem.
de var ju bara remmen på min väska!




a. det var typ dom bilderna jag tog.

jag vet att det inte är speciellt roligt eller intressant att veta att jag har match imorn men jag kommer att få spela UTE.
HUR, längesen var inte det liksom!

dagens känslobild



typ, kom inte nära mig för då dör du!

att ett dygnskort kostar 110 kronor är bara groteskt äckligt mesigt värdelöst.

annars är jag glad.

kommer hem i eftermiddag,  tja.

fredagen igår var outhärdlig.

jag var sur på hela min familj och jag var trött redan klockan 9.
jag var sur på min mobil för att den alltid aldrig ska fungera!
jag kände mig för en gång skull lite duktig, när jag skulle göra klart matte-uppgifterna som inte ska vara klara förrän på torsdag. men så fattade jag dom inte, och då blev jag SUR.
jag var sur på mig. för att jag bara spred ut massor surigheter i hela huset.

allt var surt.



idag tänker jag aldrig vara sur mera.

jag ska träffa william med jenny.
jag behöver ju inte ens oroa mig. det går inte vara sur med dom.

min bror kallade mig nyss lilla vännen.

det är absolut inte tillåtet!
det är absolut inte tillåtet eftersom han är tre år yngre och tre meter kortare än mig.



mamma, moster.

jag har en himla fascinerande sak att berätta.
jag går hem från bussen ca kvart över fyra.

emot mig kommer en såååå, söt och gullig tant gående.
jag ba men ÅH, henne måste jag ju bara hälsa på!
hon verkar fett mysig.

hon kommer jag hälsar.
"hej hej"

då får jag det här svaret.
nu försöker jag härma så gott jag kan.



DEN RÖSTEN! TYP EXAKT!

ja men jag blev väl förvånad.

världens minsta lilla gulliga tant och så ba "HEJSAN" hur mörkt som helst.

nu i efterhand har jag kommit fram till att antingen så är hon en man egentligen eller så har hon väldiga rökbesvär.

nu ska jag förklara.

ni har säkert tänkt hela dagen och undrat varför jag ska på maskerad.
mina kusiner fyller. det är därför.

nu kan ni va lugna.



eftersom jag inte orkar vara så seriös.
och eftersom jag inte vill gå genom hela staden hur utklädd som helst, så ska jag vara lampa.



morfar fick vara ett ljushuvud.





det här var ett roligt ögonblick.

jag stod i ett provrum. jag ser den här provdockan lite snabbt och tror självklart att det är en riktig människa.
varför står hon och tittar på mig!? tänkte jag och försökte dölja mig lite.

och SHIT vad lång kvinna! tänkte jag också.



ja, det var väl ungefär allt.

dagens känslobild.



känner ni känslan?

jag känner mig typ som njaaaaa, jag vet inte. jag vet inte hur jag ska känna idag.
om jag är glad eller sur. exakt så.

fäääst, jag har bara en lektion idag.
ikväll ska jag på maskerad.
jag kände bara hur ni tänkte, va? lite bitchigt där.

jag vet inte om det här förnedrar min bror på något sätt nu men han har några gosedjur på sitt rum.
vadå det har jag med.

inatt vaknade jag av att någonting lät på vincents rum.
jag tänkte inte så långt, han tappade väl något. typ så.

sen utbrister han:

"ååååh jag vill ha min stora hund!"

han ville ha sin stora hund.

sen låg jag och skrattade för mig själv mitt i natten.

jag sitter vid datorn. pappa ropar från köket.

P: lydia! du kan ta mat här om du vill!
L: mmm
P: men kom då! du måste äta den här maten.

jag börjar undra. pappa kan göra två sorters maträtter.
burksoppa och pasta.
varför vill han att jag ska äta mat så plötsligt?

L: varför måste jag äta?
P: det är jättegott!
L: har du gjort maten?
P: JA! 
(ni ska bara veta hur stolt han lät.)
L: då vill jag inte ha.
P: du måste ha.
L: är det någon pasta inblandad?
P:....ja.... men det är mycket godare den här gången!

HÖR!
han gjorde spegetti med bacon.
jag liksom hatar bacon.



sådär såg jag ut för fyra år sedan.

jag kommer ihåg att den där bilden tog jag första dagen i sexan.
första dagen i sexan fick jag även reda på att en kille i min klass tyckte att jag var sexig.
ärligt. ser jag det minsta sexig ut på den här bilden?
HUR många killar idag skulle säga "åh vilken sexig tjej" när de har tittat på den här bilden.
JAG ÄR JU ASLITEN.

den där "hiss-bilden" i inlägget under var ganska ful.

den här var ju svårt.
när jag åkte hem från träningen tänkte jag hela tiden på vad jag skulle skriva.
jag ba.
"jag dissar..... nä"
"jag dissar.....nä det går ju inte"
"JA.... jag dissar svininfluensan!"

men sen ba nä. jag tycker alla överdriver om den.

nu dissar jag att jag sköt ner en unge på träningen.
jag vet att jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva om det i bloggen men, det är faktiskt en stor himla diss.

och jag hissar att jag kom på något att dissa.

först tänkte jag typ skriva "jag gillar och ogillar" på bilden istället för "jag hissar och dissar"
bara för att vara lite annorlunda.
men gillar och ogillar har exakt samma betydelse som hissa och dissa och då skulle alla bara tro att jag är en wannabe dem som hissar och dissar.
och det vill ju ingen att jag ska va.

såhär seriös ska jag bli.

jag ska börja hissa och dissa saker.
just nu har jag noll tid. jag ska vara på träningen om en kvart.

jag dissar regnet. det fattar väl alla varför jag gör.

jag kör seriöst när jag kommer hem.


ja eller hur, SHIT vad spännande!

angående mitt historia-arbete.
jag fick ju inte skriva om michael jackson. även fast han är död och nu är historia enligt mig.

jag och jenny skriver om mumier.
jag tror jag har skrivit det förut.

jag vene! jag kan ju inte skriva "efter mumiens död" eftersom den förhoppningsvis redan är rätt död.

när en mumie ligger i en kista, har den så kallade fajansamuletter över sig för att skydda sig mot onda andar.
det tycker jag är dumt. om man är död är man död.
mumien kommer inte direkt känna om det plötsligt flyger in en ond ande i han sådär en stund.
vad ska den göra där, ba åh en mumie den flyger jag in i!

man tar alltid bort allt innehåll från mumien. jag menar, man gräver ut alla inälvor, tarmar, lungor med mera innan man lindar in den i sådana där vita linnesvepningar.
FAST. man lämnar alltid kvar hjärtat. sött eller hur.



fel färg jag vet.

fast himlen var blå när jag gick från skolan tog jag med mig ett paraply och alla tyckte jag var dum i huvudet.
öööh hallåååå det kommer inte börja regna, seru inte himlen elle?

men, det började regna. och jag var torr, och alla andra var blöta. och jag var så stolt.



pressbyrån var jag och jenny på.
det till vänster var mitt köp, för det hade jag råd med.

en gång när jag var på pressbyrån köpte jag en macka och en dricka och det blev, 90.
då dolde jag inte ens att jag tyckte att det var dyrt.

igår på tåget var det en konstig man.
det var en konstig man på tåget igår, dä lät bättre va.

det var massa folk. och det FANNS inte plats att ställa sig bakom honom.
så jag ställde mig framför honom.

"dagens ungdomar, de ska alltid ställa sig framför folk." hörde jag att han sa till någon annan man bakom sig.

man ba eey! jag brukar inte ställa mig framför folk. döm inte sådär.
jag vill inte va en dagens ungdom.

jag sa inget, sen sa han att man kanske borde låta den äldre generationen gå på tåget först.
alltså menade han sig själv.
men gå fram då så jag får plats bakom dig.

vill ni höra vad jag inte vill.

jag vill inte att pappa ska ha lagt all ren tvätt på min säng.
det, finns ingen ork i mig att lägga in allt i garderoben.

vill ni höra vad jag vill.

jag vill att jag ska ha läst ut den där sjukt jobbiga alkemist-boken och så vill jag inte ha tre blåsor i munnen.

asså, det där med blåsor i munnen ska stå på "inte vill listan" egentligen.



den egentliga tanken med bilden var att vi skulle likna bebisar.
själv fattar jag inte alls vad jenny håller på med.
vadå att det där är en bebismin?

nu säger vi godnatt.

det är sånt här som jag att jag älskar mig själv så mycket.



ingen feber längre. stör mig fortfarande på tanden.

ASSÅ NI FATTAR INTE! SHIT VAR JAG STÖR MIG!

jag hinner aldrig gå till biblioteket. jag vill jättemycket dit och låna harry p igen.
första gången jag lånade harry p var i kanske ettan och alla tyckte jag var nörd.

bara för att jag fattade ja. bara för att ni valde böcker med bilder på varje sida.

hallå. jag dricker kaffe i skolan.

konversation.

L: pappa, vad gör du?

han stod och gjorde grimaser i spegeln.

P: jag roar mig.
L: .......

vincent traskar förbi.

V: vad gör han?
L: han roar sig.
P: haha kollar hur jag ser ut!
V: varför skrattar han åt sig själv?
L: eller hur, han är ju det sämsta skämtet i den här familjen.
P: okej jag slutar.

sen. sen springer han förbi mig och vincent, sen vänder han sig mot oss och vinkar.
ja, eller hur. vadå vinkar. han VINKAR till oss.

V: men vad håller du på med?!
P: vinkar jag inte rätt gulligt?
L: jo, skitgulligt.

sen ba blir han helt seriös.

P: men ni får inte glömma att stänga av alla spisar och sådana saker nu när jag åker.
L: för det har du aldrig sagt till oss förut menar jag.
P: sluta va så larvig.

vad sa jag? vadå larvig. du kan va larvig.

det fanns ingen speciell poäng med den här konversationen men ibland är min pappa bara så konstig.
man fattar inte vart han vill komma.

när jag och jenny satt och väntade på bussen i det EXTREMT för varma vädret idag diskuterade vi borttappade saker.

tänk alla saker man har tappat bot i livet.
undrar vart de är någonstans. för de försvinner ju inte. de har ju bara hamnat på något annat ställe.

vad har mer inträffat.
jag åkte förbi "ån där det ligger massa döda fiskar" idag igen.
förut, när den där ån var ganska normal. den har aldrig varit speciellt fin, men när den bestod av annat än bara döda fiskar, då tyckte jag att den var ganska mysig.

jag har aldrig tyckt att den har varit ganska mysig.
men hur ska jag uttrycka mig! jag har tyckt bättre om den!



jag ska lägga mig i sängen och känna mig dålig.

idag är en sådan dag. jag känner mig så himla sämst.
och det beror inte på någonting. jag bara känner så ibland.

tro inte att jag hatar mitt liv eller så. 

nu, fem minuter innan jag ska gå till bussen upptäcker jag att jag har tröjan ut och in OCH bak och fram.

det syntes inte på mitt rum.



jag har fortfarande feber och ont i huvudet men jag har bara tre lektioner idag.

jag är sämst på att le med tänderna.