Kan det inte va moln i alla fall








här hade vi rast, och någon gång efter den hade jag nog en utav de jobbigaste jag känt.
jag satt och målade en vägg där det inte fanns någon vind och solen svettade sönder min rygg.
svimmade i två sekunder!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

när morfar såg mig frågade han om jag hade badat.  




sen var man klar och när man åkte hem var man såhär trött:



ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH NI FATTAR JU INGENTING hur hemskt det är. jag vill sluta.

Kommentera inlägget här :