lite panik har jag också för jag har självklart INTE börjat läsa min engelskbok än. antar väl att jag inte är den ende i världen som lider av jag-kommer-aldrig-i-mitt-liv-läsa-ut-en-engelskbok-syndromet.
ASSÅ JAG VILL HJÄLPA FOLK.
förra veckan steg det på en dagisklass när jag åkte med den tidiga bussen. de flesta blev sura och de som hade väskor bredvid sig flyttade inte på dem. men JAG, JAG ba TA MIN PLATS! jag kan stå! då blev dagisfröknarna mycket glada, och jag kände mig som en bra människa.
fatta då att åka till Afrika och ge barn mat och kläder.
