.

jag. dör.

det är helt stört vad obehagligt det är att gå hem ensam genom den här staden en äcklig, mörk och regnig kväll. det enda man hör är sig själv och man tycker att man hörs hur mycket som helst eftersom att det är så tyst så att om det skulle finnas någon mördare någonstans skulle han/hon upptäcka att man går där superlätt och sen är det kört. liksom. såg The Wolfman ikväll. kan vara lite det också. fick en adrenalinkick och började att springa hem efter halva vägen.

kutade genom parken. snubblade på grenar och var scared as hell att det skulle komma ut ett spöke ur någon utav gravstenarna. det blåste löv på mig. och sen var det så att alla gatulampor som finns på min gata bara råkade vara sönder. just ikväll. och mitt hus ligger mitt emot ett kloster. har jag rätt att vara rädd kanske? men precis.

nu: One Tree Hill halva natten.