jag har brytit vaden. jag vet att det inte går, men det låter mer ont än att säga typ, jag har ont i vaden.
så, nu vet alla att det är allvar. jag haltar.
vaknade åtta, jag hade drömt världens mest spännande och äventyrliga dröm.
det är precis DÅ, man INTE vill vakna och upptäcka världens äckligaste väder och en baktanke med att man måste jobba.
jag måste jobba och jag börjar om en halvtimme.
jag bestämmer mig nog för att träna ikväll ändå. den där vaden får härda. då kan jag ju fika idag också och inte känna skuldkänslor efteråt. springer bort allt ikväll.
nu, ja vad gör jag. jag har aldrig något att ha på mig.
