Pappas konstiga reflektion om rymden

vi går ute.

P: Lydia, nu ska jag berätta en sak för dig.

L: okej.

P: universum, det är stort.

L: amen hahaha

P: det tror jag du vet, men lyssna här nu. tänk dig en kaffekopp. du fyller kaffekoppen med lite lite socker. det illustrerar det universum som vi har kunskap om. sen häller du i lite mjölk. det illustrerar det universum vi inte kan hitta information om men vi vet att det finns och att det är större än vad man kan förstå. sen, häller du i kaffe tills koppen är full, och det illustrerar ett universum som är så stort att det är större än allt men vi kan inte förstå någonting. DET GÖR MIG GALEN ATT VARA SÅ LITEN OCH INTE FATTA HUR STORT ALLT ANNAT ÄR. jag vill bara att det ska gå att sitta någonstans och kunna se exakt HELA rymden och allt som finns.  

Kommentera inlägget här :