Plötsligt hände det




dagen började fint. jag åt frukost och drack kaffe. läste ut Candide och kände mig duktig för första gången på ganska länge.
tänkte sola men ute var det kallt. tog på mig träningskläder och gick upp till spåret. tänkte ta tid och testspringa 2,5 km eftersom jag ska utsättas för cooper nästa vecka. 

log åt mig själv på vägen upp. FANTASTISKT VAD BRA JAG ÄR tänkte jag. hatar att springa. har nästan hellre en ekonomilektion än att springa, så det här ansåg jag starkt av mig.

sen ramlade jag på en tjock gren som låg på marken och skrapade upp knä, armbågar och huvud. satte mig på en sten tills smärtan var hanterlig.




jaja. det var värt ett försök i alla fall. men seriöst, det som gjorde/gör mest ont var/är slaget jag fick/har i huvudet. jag ramlade på ett mycket annorlunda sätt och mina reflexer i armarna var tydligen inte beredda nog att ta emot mig.

skit. 
hur ska jag duscha? jag har ett sår som blöder i huvudet och jag vill gärna inte ha schampo där.

Kommentera inlägget här :