för ett tag sen. ett ganska bra tag sen skrev jag om den där tanten som alltid flyttar hit på sommaren.
( inte hit, asså inte till mitt hus. till huset bredvid mitt hus )
hon är sur. och hon blev alltid så sur när jag satt på muren som går mellan våra hus. jag gjorde ofta det som liten.
idag satte jag mig på den. jag tänkte inte ens på att hon var ute. men jag såg henne och jag flyttade inte på mig.
hon ser mig. jag skriver ett sms och skiter ganska mycket i henne. hon tittar på mig en stund, och sen går hon.
hon liksom våågar inte säga åt mig längre. jag är liksom stor. jag är liksom starkare än henne. jag tror hon vet att jag liksom kan göra vad jag vill med henne om hon liksom säger emot mig.
men ärligt. det kändes skönt att hon äntligen hade gett sig med sina jäkla åsikter om det där sittandet på muren.
