mitt i natten så tänkte jag på han, rart av mig.

min bror är inte så jobbig, om man bara inte är sur och inte ignorerar honom så är han faktiskt ganska rolig.

jag var sur idag förut. vincent hade haft datorn hela dagen och jag hade inte fått sitta.
fast det visste ju inte han. han hade ju faktiskt inte en endaste aning om att jag ville sitta. så han gjorde ju ingenting fel egentligen.
till det jag ville komma till.
jag var sur, för att han bara hade datorn. så jag skrek:
"vincent! nu är det faktiskt min tur att sitta!"
han säger helt snällt att okej okej, jag ska bara avsluta det här först, det tar bara fem minuter.
jag var fortfarande sur. jag vet inte riktigt vad jag sa men jag var inte så trevlig.
"men lydia, vad är det med dig? är det någonting som har hänt?"
jag svarar inte.
"är det någonting du vill prata om?"
då sprack det. sådär snäll har han aldrig varit.
han har aldrig velat prata med mig!
fast nu erbjöd han sig. det var gulligt.

sedan dess har vi varit vänner, hela dagen.

ett positivt, snällt och gulligt inlägg om min bror.
jag borde få applåder



Kommentera inlägget här :